Friluftsliv mycket mer än bara friluftsliv

Under Coronaepedimin har den andliga dimensionen av friluftslivet lyfts fram som en starkt bidragande orsak till att vi svenskar i allt större utsträckning söker sig ut i naturen, där definitionen av friluftsliv som samlingsbegrepp för fritidsaktiviteter utomhus, känns minst sagt förenklad.

Friluftslivet har ökat kraftigt de senaste månaderna i Sverige. Fortfarande inte helt klart varför, då det ännu inte finns några djupgående studier i frågan. Men det mesta pekar ju på att coronaepedimin har spelat en avgörande roll. Folkhälsomyndigheten har ju uttryckligen uppmanat allmänheten att inte klumpa ihop sig inomhus; utan istället förordat folk att alternativt ge sig ut i naturen. Kanske cykla, springa, spela golf, kasta frisbee, paddla, fisk, eller “bara” promenera en stund eller bara ta sig ut i naturen för att uppleva den en stund. I brist på alternativ, när i princip allt annat stängde ner?

Den senaste nationella undersökningen av folks friuftsvanor 2018, visar förvisso att svenskarna redan innan coronaepedemin hade ett stort intresse för friluftsliv och gillar att vara i naturen. 83 procent sa då att man är ute i naturen ”ganska eller mycket ofta” på längre ledigheter och 60 procent på helger och 51 procent på vardagar. Och att de vanligaste aktiviteterna var ganska okomplicerade, som att just bara promenera och/eller få en upplevelse av naturen.

nu finns det studier som antyder att många svenskar har en andlig relation till naturen.

Men nu finns det studier som går mycket djupare än så, och som antyder att många svenskar till och med har en andlig relation till naturen. Något som har blivit signifikant tydligt under kristider.

Photo by Melissa Askew on Unsplash

David Thurfjell, professor i religionshistoria vid Södertörns högskola, är en av dem. Just nu aktuell med boken Granskogsfolk: “Hur naturen blev svenskarnas religion” i vilken han har intervjuat svenska skogsbesökare om varför de går i skogen.

Ett återkommande svar är en känsla av att höra samman med andra arter och med universum. Ett annat är att de intervjuade ser naturen som en spegling av deras egna känslor, skriver forskning.se i en artikel i vilken David är intervjuad.

– Naturen blir en kuliss för deras grubblerier. Det finns till exempel studier som visar att folk som mår väldigt dåligt, som har ångest, känner panik eller är djupt deprimerade, kan tycka om landskap som är ogästvänliga och kaotiska. Det speglar det inre landskapet, säger David Thurfjell.

Att vistas i naturen ger helt enkelt tröst på flera olika sätt. Det beror inte bara på naturens skönhet eller inneboende läkande kraft, enligt David Thurfjell.

Det handlar också om inlärda förväntningar, som har att göra med den religionshistoriska utvecklingen i Sverige.

David menar att den stora brytningen med naturen kom i samband med den industriella revolutionen, där det gamla bondesamhället splittrades sönder av industriellt jord- och skogsbruk och massiv urbanisering, till förmån för den borgerliga urbana kulturen.

– Det som händer är att människor skiljs från naturen. Man jobbar inte längre i naturen och är oberoende av årstidernas växlingar, säger David till Forskning.se.

Men, enligt David Thurfjell ser vi nu en vändning i delar av samhället, bort från den antropocentriska, alltså människocentrerade, synen på naturen.

– Man närmar sig naturen som en del av den och tonar ner att människan skulle vara unik.

Miljörörelsen intresserar sig för arternas överlevnad – inte för att tjäna pengar på dem, eller av pedagogiska skäl, eller för att man blir berörd av dem, utan för deras egen skull.

Jämte Davids tes om människans starka andliga relation till naturen, så finns även människans obevekliga och fysiska koppling till den.

Något som Helena Granström tog fasta på i sin i högsta grad aktuella och utmärkta krönika, “naturen är en del av oss”, där hon menar att naturen inte är någonting som existerar utanför människan. Vi bär den, i högst bokstavlig mening, inom oss - inte bara i värsta fall, utan alltid, i form av de tusentals arter av mikroorganismer som hos en frisk människa lever bland annat i tarmsystem, ögon och hår. Något som blivit extra tydligt i virustider som denna. Och tillägger att “om klimatkrisen lärt oss att vi är en del av naturen, kan coronakrisen med andra ord få oss att inse någonting ännu mer radikalt - att den är en del av oss.”

Till dessa resonemang bör även David Flemings teorier om hur det är att verkligen möta naturen. Här ett underbart videoklipp av Dr. Stephan Harding, ekolog vid Schumacher College, som sägs vara ett segment av en tilltänkt film på temat.