Pris: 500 kr för ett vindskydd
/Nu vill Holmen ta betalt för Örnsköldsviks friluftsanläggningar på skogsbolagets mark. Förslag: 500 kr per vindskydd
Vilket är priset på friluftslivet? Frågan är både mångbottnad och minst sagt snårig för det beror ju på vad man menar och hur man räknar. Några exempel: WHO har räknat ut att stillasittandet kostar Sverige 1,3 miljarder kronor per år. I höstas släppte Mittuniversitetet en uppföljning av rapporten “Friluftslivets ekonomiska värde” som visade att vuxna svenskar har betalat knappt 200 miljarder kr för friluftsliv det senaste året, en ökning med ca 60% jämfört med den ursprungliga studien 2009. I vintras pröjsade jag 750 kr för att åka längd i Funäsdalen. Och nu verkar det som att Örnsköldsviks kommun behöver betala 500 kr för att ha ett vindskydd uppställt på markägaren Holmens mark. Högt och lågt, alltså, men här finns en röd tråd: Hur ska friluftslivet finansieras? Vem ska i så fall betala? Vad ska det kosta? Är det värt det?
Det här blogginlägget tar fasta på Holmens nyligen föreslagna “prislista” för vad bolaget tycker att kommunen bör betala för att ha sina friluftsanläggningar på skogsbolagets mark.
Örnsköldsvik är som bekant en friluftskommun med åtskilliga fina leder, vindskydd, grillplatser, m m. Flertalet ligger på Holmens mark, har har legat där så länge man kan minnas, hittills helt kostnadsfritt enligt muntlig överenskommelse. Men nu vill Holmen ta betalt.
“Det är som när du betalar parkeringsavgift på kommunens gator”
– Det vi tar betalt för är det de anlägger på vår mark. Då behövs markägarens tillstånd. Det är som när du betalar parkeringsavgift på kommunens gator, säger Maria Hedqvist, fastighetschef på Holmen till Örnsköldsviks Allehanda.
Maria menar att det rör sig om marginella intäkter för Holmen, men att avgiften ökar incitamen för kommunen att ta hand om sina anläggningar.
– Vi har sett att om vi upplåtit vindskydd gratis står de och förfaller. Det är vanligt med en eldsjäl som vill jättemycket men när den försvinner måste vi som markägare städa, säger hon till ÖA, och tillägger att Holmen redan slutit liknande avtal med flera andra kommuner runtom i landet.
ÖA skriver att en badplats kommer att kosta 5 000 kronor, skyltad led 1 000 kronor per påbörjad kilometer och vindskydd 500 kronor styck, och menar att utöver ovan nämnda skulle även elljusspår, parkeringar, dass och bryggor omfattas av den nya prissättningen.
Källa: Örnsköldsviks Allehanda
I juridisk mening är detta egentligen inga konstigheter. Det påminner om de många och snåriga markägarvatal som finns (och inte finns) för allehanda friluftsanläggningar däribland leder. Men också om de omdebatterade spåravgifterna, som några hävdar kan interferera med allemansrätten.
Vad gäller sistnämnda menar Naturvårdsverket att det är ok att ta ut spåravgifter ex för skidspår, givet spåret är just en anläggning i juridisk mening. Men att det inte är möjligt att ha tvingande avgifter för ex längdskidåkning på mark i största allmänhet där allemansrätten gäller.
Frågan kastar således lite nytt ljus på dynamiken, och den ibland upplevda motsättningen, mellan friluftsliv och naturturism, något som Camilla Jönsson, ordförande i Naturturismföretagen beskriver i ett bra debattinlägg för ett par år sen.
“Likheterna mellan naturturism och friluftsliv är att de båda grundas i naturupplevelser, att de använder samma infrastruktur – och att de båda har en påverkan på markägare och de värden som allemansrätten omfattar. Men medan den enskildes friluftsliv helt och hållet kan grundas på allemansrätten kan naturturism aldrig i sin helhet byggas på allemansrätten.”
För att finansiera Holmens avgifter skulle Örnsköldsviks kommun kunna göra som DANO; ta ut en avgift från besökarna för att nyttja anläggningarna.
(Platsen på bilden ligger i annat område och omfattas inte av Naturvårdskortet)
DANO är en ideell förening av markägare, kanotuthyrningsföretagare samt kommuner inom sjösystemet Dalsland Nordmarken som verkar för att främja kanotturismen genom att tillhandahålla och förvalta sjönära lägerplatser i naturen. En verksamhet som delvis finansieras av intäkter från de sk Naturvårdskorten som gäster måste köpa för att använda de ca 100 lägerplatserna i sjösystemet.
Någon åtskillnad mellan invånare och turist görs emellertid inte, vilket gör saken en aning prekär då de flesta kommuner har goda skäl, och således ambitioner, att erbjuda sina invånare (skattebetalare) ett rikt friluftsliv kostnadsfritt.
Snart införs ju Fritidskortet som ska ge barn och unga i åldrarna 8 – 16 år “ett värde som kan användas som betalning” för bl a friluftsaktiviteter. Vuxna får nöja sig med sitt eget “kontokort”.
Kanske är det så framtidens friluftsliv kommer att se ut; ett fiske-, spår- och naturvårdskort i ena fickan, och ett kontokort i andra. Och för de små; även ett fritidskort?
