Därför längtar unga ut i naturen - från trend till grundläggande behov

I Ungdomsbarometerns rapport “Trender 2026 – Enligt unga” fortsätter unga svenskar att ange friluftsliv, naturupplevelser och naturnära aktiviteter som något de längtar efter. Man definierar det som en trend. Men utvecklingen tyder på att det handlar om något mer, lite större, mer varaktigt - sannolikt ett grundläggande behov av återhämtning, gemenskap och balans i en allt mer digital rastlös vardag.

Friluftsliv inte bara en “trend som hänger kvar”

I Ungdomsbarometerns rapport “Trender 2025 – Enligt unga” pekas friluftsliv ut som en av de “trender som hänger kvar”. Sedan pandemin har ungas längtan efter resande och natur stegvis förstärkts. Unga beskriver tågluffande, fiske, vandring och “gorpcore” – funktionsbetonade friluftskläder – som något som fortsatt är närvarande i deras vardag och drömmar.

I den nyss utgivna rapporten “Trender 2026 – Enligt unga” förstärks den bilden. Under rubriken “Människa och natur i fokus” framgår att unga nu uttryckligen efterfrågar fler fysiska mötesplatser där mänskliga möten och naturnära upplevelser är själva poängen – inte bara en kuliss.

En av de mest talande trendspaningarna är “Touch grass – landa i naturen” där unga beskriver naturen som motvikt till en vardag präglad av högt tempo, oändliga flöden och ständig tillgänglighet. För vissa handlar det om äventyr; för andra om att gå i parken och “känna på gräset” – men mönstret är detsamma: Naturen används som ventil, andningshål och plats för återhämtning.

Från trend till grundläggande behov

Om vi lyfter blicken från trendlistorna blir det tydligt att ungas naturintresse ligger i linje med ett växande forskningsläge. Folkhälsomyndigheten konstaterar att vistelse i natur och friluftsliv främjar både fysisk och psykisk hälsa – bland annat genom förbättrad kognitiv förmåga, ökad koncentration, bättre återhämtning och minskad stress.

En svensk studie om unga vuxna i södra Sverige visar dessutom ett tydligt samband mellan friluftsliv och högre nivåer av psykiskt välbefinnande (sk “flourishing”).

Flera studier och redogörelser - däribland “Grönskans kvaliteter och barns hälsa” som vi tidigare skrivit om - pekar åt samma håll för barn och unga: naturvistelse hänger samman med bättre motorik, mindre stress och lägre risk för vissa sjukdomar.

Mot den bakgrunden blir Ungdomsbarometerns återkommande trendrapporter, i just detta specifika fall, svåra att “bara” se som trender. Snarare verkar unga intuitivt söka sig till en miljö som vi vet är gynnsam för deras hälsa – även om de inte alltid använder klassiska folkhälsobegrepp för att beskriva det.

Unga gillar friluftsliv – men känner sig inte som “friluftsmänniskor”

I vår tidigare artikel “Unga gillar friluftsliv – men är inte friluftsmänniskor” lyfter vi fram den gemensamma rapporten från Svenskt Friluftsliv och Ungdomsbarometern: 42 procent av unga 15–24 år är ganska eller mycket intresserade av friluftsliv – men bara 14 procent identifierar sig som friluftsmänniskor, och andelen har minskat över tid.

Det innebär att naturen uppskattas av ungdomar, men kanske inte alltid upplevs som deras “arena” eller såsom de anser sig vara. Just det glappet är centralt för kommuner, regioner och turistorganisationer att förstå:

• Intresset finns – men identiteten saknas.
• Aktiviteten blir lätt sporadisk istället för vardaglig.
• Allemansrätt, naturvård och friluftsorganisationer tappar framtida bärare när få unga ser sig själva i rollen som friluftspersoner.

Trenden i Ungdomsbarometerns rapporter (2025–2026) – där naturen ständigt återkommer som en plats, en hemvist; en fast trygg punkt att längta till – kan ses som ett uttryck för samma sak: behovet är där, men vägarna dit är inte självklara.

Satsa på konstruktiva digitala tjänster på bekostnad av destruktiva

En viktig dimension i både 2025- och 2026-rapporterna är ungas allt mer ambivalenta relation till digitala medier.

Å ena sidan talas det om slow tech, digital minimalism och viljan att dra ner på skärmtiden. Unga uttrycker trötthet över överstimulans och söker mer analoga, lugna aktiviteter – där naturen blir ett naturligt alternativ. Läs exempelvis SVT’s inslag om Matilda som valde bort sociala medier för att hon ville ha ut mer av livet.

Å andra sidan är mobilen fortfarande ett viktigt nav i deras vardag, inte bara som källa till information, kommunikation och förströelse, utan även som verktyg för navigering, planering, inköp, identifikation, kunskap, och tusen andra ändamål.

När det kommer till friluftsliv och naturupplevelser, är det viktigt att skilja på två olika typer av digitala tjänster; de konstruktiva och destruktiva

• Konstruktiva tjänster för information och vägledning till och i naturen. Exempelvis tjänster för navigering, information, fakta, föreskrifter, aktuell status, kollektivtrafik, turförslag, etc. Hit hör även sociala forum som gör det lätt att se var kompisarna varit, vilka leder de har gått eller vilken discgolfbana som är populär just nu. Värt att nämna är även kamera och funktioner för identifiering av växt, djur, svampar, etc. Lägg därtill tjänster som på olika sätt uppmuntrar till utomhusaktiviteter, som den humoristiskt utformade mobilappen “Touch Grass” där distraherande appar låses tills användaren faktiskt varit ute och känt på gräset :-)

• Destruktiva tjänster som snarare distraherar än förstärker upplevelsen. Ex kontinuerliga, och i det här fallet, helt irrelevanta sk sociala flöden som grundar sig i slentrianmässig och passiv förströelse. Hit hör även hyperinteraktion, jämförelser, köpimpulser och oändligt aktivt scrollande.

Ungas egen trendspaning “Touch grass – landa i naturen” är i praktiken en uppmaning att bryta sig loss från den senare typen av destruktivt digitalt beteende – samtidigt som den första ofta är en viktig och i många fall nödvändig tjänst för att ta sig ut till, och hitta rätt i, naturen.

För er som ansvarar för friluftsliv och naturturism blir frågan därför inte om digitala verktyg ska användas – utan hur. Hur kan vi tillsammans låta mobilen hjälpa unga att komma ut – och hitta rätt?

Vad unga själva säger att de vill göra i naturen

Trenderna i Ungdomsbarometerns rapporter ger också konkreta ledtrådar till vilka aktiviteter som kan vara extra intressanta att lyfta i arbetet med unga:

• “Soft adventure” och lågtröskel-upplevelser. Unga beskriver picknickar, dagsutflykter, tält i trädgården och “estetiska naturupplevelser” – ofta i sällskap och utan prestationskrav.
• Golf, discgolf och andra sociala naturaktiviteter. 2026-rapporten nämner särskilt golf och discgolf som aktiviteter där natur, socialt umgänge och lågintensiv rörelse kombineras.
• Slow running, promenader och vardagsmotion i natur. 2025-rapporten lyfter hur löpning, särskilt i långsamt tempo, vuxit fram som ett alternativ till prestationsinriktad gymkultur – lika mycket för samtal och välbefinnande som för träning.
• Granny hobbies och skapande. Pyssel, foto, matlagning ute, svampplockning – aktiviteter där händerna jobbar och hjärnan får vila.

När dessa aktiviteter placeras i tillgänglig naturmiljö – och ramas in socialt – ökar chanserna att friluftslivet upplevs som “mitt”, inte som något främmande eller avancerat.

Vad betyder allt detta för kommuner, regioner och turistorganisationer?

Några praktiska slutsatser för er som planerar, finansierar och kommunicerar friluftsliv och naturturism:

1. Planera för natur som vardagsrum – inte bara som destination

Unga efterfrågar naturnära mötesplatser i vardagen, inte enbart stora resmål några gånger per år. Det kan handla om:

• stadsnära grillplatser och enkla vindskydd,
• lättillgängliga stigar runt bostadsområden, skolor och idrottsanläggningar,
• golf- och discgolfbanor, löpgrupper och gå-tillsammans-initiativ i kommunal regi eller i partnerskap med föreningslivet.

Här bekräftar både exempelvis Skånska Landskaps förstudie ”Vad lockar unga ut i naturen” och andra undersökningar att sociala sammanhang, förebilder och trygga “broar” ut i naturen är avgörande.

2. Lyft fram naturen som motvikt – inte som prestation

Kommunikation om friluftsliv når ofta de redan frälsta. För att nå unga som saknar vana behöver vi:

• betona återhämtning, lugn och gemenskap snarare än prestation och utrustning,
• visa bilder av vanliga unga i vanlig natur – inte bara toppturer och extrema vyer,
• koppla friluftsliv till psykisk hälsa och balans på ett odramatiskt, vardagsnära sätt.

Det ligger helt i linje med både Ungdomsbarometerns trendspaningar och Folkhälsomyndighetens syn på friluftsliv som en resurs i arbetet mot psykisk ohälsa.

3. Använd digitala verktyg – men designa för mindre skärmtid

Digitala lösningar som exmeplvis Outdoormaps tjänster för att skapa och lyfta fram användarvänliga och ändamålsenliga naturkartor, turförslag, guider, etc kan:

• sänka tröskeln för att hitta nära natur och förstå vad man får göra,
• göra det enkelt att hitta dit – och att gå ihop med andra,
• ge förslag på korta, konkreta turer: “30 minuter efter skolan”, “lunchtur från gymnasiet”, “kvällspromenad med kompisar”.

Nyckeln är att utforma tjänsterna så att mobilen gör jobbet innan och delvis under själva besöket – för att där och då göra upplevelsen trygg, givande, kul och/eller intressant, utan att distrahera.

4. Samarbeta med unga – både som medskapare och ambassadörer

Flera studier - däribland Stiftelsen Skånska Landskaps “Framgångsfaktorer som kan locka ut ungdomar i naturen” - lyfter fram vikten av att unga möter förebilder de kan identifiera sig med.

Det kan innebära att involvera unga i att ta fram nya leder, aktiviteter och naturprojekt; att låta unga innehållsskapare visa vardagligt friluftsliv i kommunens eller destinationens kanaler; men också att bygga upp “sociala klubbar” i naturmiljö: bokcirklar utomhus, friluftsfikor, nattvandringar och lättsamma löpgrupper.

Här möter man trenden med “sociala klubbar” och vardagliga träffpunkter som unga själva efterfrågar i “Trender 2026 – Enligt unga”.

5. Ta identiteten på allvar

Som vi själva redan betonat i en tidigare artikel på temat; människor - i synnerhet unga - gör mer av det som speglar deras identitet.

Att stärka friluftsliv som identitet hos unga handlar därför om att:

• normalisera det lilla friluftslivet – “jag är en som går i skogen ibland” är också en friluftsmänniska,
• ge unga språk för sin naturrelation, t.ex. genom skola, fritidsverksamhet och kommunikation,
• knyta naturupplevelser till stolthet och tillhörighet, inte bara till “nyttig aktivitet”.

Slutsats: Naturen är inte trendig – den är nödvändig

Ungdomsbarometerns rapporter visar att unga återkommande pekar ut naturen som platsen där de hittar balans, gemenskap och en paus från de hyperdigitala krav de upplever i vardagen.

Det är lockande att tala om detta som ännu en trend – “Touch grass”, “soft adventure” eller “slow running”. Men under begreppen ligger något mer robust: ett basalt mänskligt behov av natur, rörelse och vila. Skillnaden är att dagens unga är ovanligt tydliga med att formulera det.

För kommuner, länsstyrelser, regioner och turistorganisationer innebär det att friluftslivet inte “bara” är en fritidsfråga. Det är en strategisk fråga om folkhälsa, social sammanhållning och attraktivitet – och om hur vi ger en generation, som tillbringar allt mer av sin tid online, verkliga möjligheter att landa i naturen.