Unga gillar friluftsliv – men är inte friluftsmänniskor

Friluftslivet är fortsatt viktigt för unga, men få känner sig som friluftsmänniskor. I ett land där naturen länge varit en del av den nationella identiteten kan denna utveckling få större konsekvenser än man kan tro.

Den nya rapporten från Svenskt Friluftsliv och Ungdomsbarometern visar nämligen att 42 procent av unga mellan 15 och 24 år är ganska eller mycket intresserade av friluftsliv, och att intresset ökar tydligt med stigande ålder. Men att bara 14 procent identifierar sig som friluftsmänniskor - en minskning sedan tidigare mätningar.

Friluftsliv – en självklar del av svensk identitet?

Friluftslivets betydelse i Sverige är unik. Under 1900-talets början och mitt växte friluftslivet fram som en central del av den svenska folksjälen – starkt kopplad till folkhälsa, jämlikhet och demokrati. Organisationer som Friluftsfrämjandet, Svenska Turistföreningen och scoutrörelsen gjorde naturen till hela folkets arena.

Att vara ”friluftsmänniska” var inte bara en hobby – det var ett uttryck för svensk livsstil, präglad av enkelhet, självständighet och närhet till landskapet.

Skolreformer, välfärdsbygget och allemansrättens utveckling etablerade naturen som en form av medborgerlig rättighet. Att vara ”friluftsmänniska” var inte bara en hobby – det var ett uttryck för svensk livsstil, präglad av enkelhet, självständighet och närhet till landskapet.

Naturen som svenskarnas ”sekulära helgedom”

Religionsforskaren David Thurfjell ger denna historiska utveckling ytterligare en dimension i boken “Granskogsfolk: Hur naturen blev svenskarnas religion”. Han beskriver hur naturen, i ett av världens mest sekulariserade länder, har tagit över flera av de funktioner som tidigare tillhörde den religiösa sfären. Naturen är inte bara vacker – den är laddad med mening.

Han skriver att svenskar tenderar att se naturen som ”ett heligt rum” och att skogen för många fungerar som en sorts sekulär katedral: platsen där man finner ro, eftertanke och orientering i tillvaron. På ett annat ställe konstaterar han: ”Skogen är en av de få platser där svenskarna fortfarande känner vördnad.”

Thurfjells perspektiv visar att friluftslivets roll handlar om mer än rekreation. Det är en kulturmarkör. När unga idag visserligen uppskattar att vara i naturen men inte identifierar sig som friluftsmänniskor uppstår därför ett glapp – ett avstånd mellan kulturarvet och den personliga självbilden. Om denna identitet försvagas riskerar även det värdesystem som burit friluftskulturen att göra det.

Unga gillar friluftsliv – men få känner att de är ”det”

Den nya rapporten från Svenskt Friluftsliv och Ungdomsbarometern visar att 42 procent av unga mellan 15 och 24 år är ganska eller mycket intresserade av friluftsliv, och att intresset ökar tydligt med stigande ålder. Nästan hälften anger att de gärna vistas i skog och natur.

Samtidigt är det bara 14 procent som identifierar sig som friluftsmänniskor, en minskning sedan tidigare mätningar. Många väljer istället identiteter som ”familjekär”, ”glädjespridare” eller ”träningsmänniska” – och naturrelationen har tappat mark som identitetsmarkör.

Det innebär att unga gillar friluftsliv i praktiken, men inte ser friluftsliv som en del av vilka de själva är.

Därför är kan gapet mellan intresse och identitet bli ett problem

1. Identitet styr beteende

Forskningen är tydlig: människor ägnar sig mer åt sådant som de tycker beskriver vilka de är. Om friluftsliv inte blir en del av ungas självbild riskerar aktiviteterna att bli mer sporadiska än vardagliga.

2. Allemansrätten blir mindre levande

Rapporten visar att 31 procent av unga är osäkra på eller saknar kunskap om allemansrätten. De med lägst identifikation med friluftsliv är också de med lägst kunskap. Därmed försvagas ett fundament i svensk naturkultur.

3. Folkhälsa och välbefinnande påverkas

Många unga söker naturens lugn som motvikt till stress och skärmtid, men utan identitet kopplad till naturen minskar sannolikheten att den blir en långsiktig strategi för återhämtning.

4. Naturturismen och friluftsorganisationerna tappar framtida bärare

Det unga inte identifierar sig med blir de sällan ledare i eller engagerade i. Om naturen inte känns som “min arena”, försvåras återväxten i friluftsorganisationer och naturbaserat civilsamhälle.

Varför identifierar sig inte unga som friluftsmänniskor?

Rapporten antyder flera orsaker:

• De miljöer unga vistas i dagligen är alltmer urbana, vilket får ungdomarna att tappa kontakten med naturen.
• Friluftsliv upplevs som otydligt, brett eller ”mer avancerat än det jag gör”.
• Sociala medier visar främst högpresterande naturbilder som förmedlar krav och utrustningsnormer.
• Många saknar vana och vägledning: man vet att naturen är fin – men inte hur man tar sig dit och vad man ska göra där.

Så kan identiteten stärkas

1. Normalisera det vardagliga friluftslivet

Visningar, kampanjer och skolinsatser bör betona att friluftsliv är allt från korta kvällspromenader till cykelturer i närområdet – inte bara fjällvandringar och tältnätter.

Jag fattar inte varför vi inte gör det här oftare!

2. Skapa sociala ingångar till naturen

Unga rör sig i grupp. Fler spontana och organiserade aktiviteter i stadsnära natur kan göra naturen till en mötesplats snarare än en prestationsplats.

3. Digitala verktyg som sänker trösklarna

Interaktiva användarvänliga guider, platsrekommendationer, enkla turförslag och social delning - utvecklade för mobilt bruk - kan ge samma funktion som en ”kompis som visar vägen”. Digital vägledning är särskilt viktig för de som saknar vana eller självförtroende.

4. Stärk friluftskulturen i skolan

Praktiska moment utomhus – inte bara teori – skapar trygghet och vanor som bygger identitet.

5. Lyft fram kulturarvet – naturen som del av vilka vi är

Thurfjells resonemang pekar på att naturen är en identitetsbärare. Om unga får syn på detta arv – och upplever sig som en del av ”granskogsfolket” – stärks både friluftskulturen och samhällsnyttan.

Unga svenskar står nära naturen i sitt intresse men längre ifrån den i sin identitet. För att friluftslivet ska förbli en bärande del av svensk kultur behöver nästa generation inte bara vistas i naturen – utan känna att naturen är en del av dem.

Att stärka den känslan är både en kulturfråga, en folkhälsofråga och en framtidsfråga.