Andlig kontemplation - viktigt skäl till att skydda natur

Låt denna entré-skylt till Khumbu National Park, Nepal, inspiera alla oss som på det ena eller andra sättet jobbar med Skyddad natur; att även förstå vikten av den andliga och kontemplativa dimensionen av dessa områden.

De senaste femtio åren har människan påverkat och förstört naturmiljöer i långt snabbare takt än någonsin tidigare i historien. Vi måste därför bättre värna och vårda våra skogar, vattendrag, betesmarker, skärgårdar och andra naturmiljöer.

Därför anger Miljöbalken följande skäl till att bilda naturreservat:

• Bevara biologisk mångfald
• Vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
• Tillgodose behov av områden för friluftslivet
• Skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer
• Skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter.

...visst finns det också andra viktiga skäl att skydda naturen?

Men visst finns det också andra viktiga skäl att skydda naturen? Som exempelvis det andliga kontemplativa skälet? Det som mina vänner och kollegor på Naturakademin, ibland benämner som “Nature Quest”; det att “förstå en större helhet, sina värderingar, stärka förmågan till närvaro och utforska sina drivkrafter”.

...att träna väl utvalda reflekterande övningar och uppleva stillhet i naturen kan vi nå en plats i oss själva som besitter vishet och djup kunskap.

Dessa fina, insiktsfulla och inte minst sakkunniga kollegor menar att för att vi verkligen kunna ska “mobilisera vår egen, men även andras energi och engagemang behöver vi närmare kontakt med våra djupare värderingar. Det ger oss möjlighet att bättre möta förändringar som sker på alla nivåer, både professionellt och i våra personliga liv, och även att hitta en djupare mening. Genom att träna väl utvalda reflekterande övningar och uppleva stillhet i naturen kan vi nå en plats i oss själva som besitter vishet och djup kunskap. Från den platsen är det lättare att finna mening och riktning att verka ifrån, både vad gäller vårt arbete och i våra egna liv.”

“...detta är en besjälad plats”

— Nils Joneborg

Och varje gång jag är ute med framför allt en av dem, Nils Joneborg, i skog och mark, så stannar han ofta upp och menar att "detta är en besjälad plats".

Så när min vän Chris M Warner, erkänt duktig alpinist och klättrade, nyligen delade en bild på Facebook med texten: “More national parks should focus on these points”, blev jag ännu en gång ställd inför det faktum hur viktig den besjälade dimensionen är av ett skyddat områden, och samtidigt i vilken försumbar utsträckning detta kommuniceras.

“More national parks should focus on these points”

— Chris M Warner

Bilden är tagen av Chris M Warner på en av hans klättringsexpeditioner, på väg in mot Khumbu National Park, som är en del av Sagarmatha (Mt Everest) området, och ett världsarv.

Området är ett hem för många sherpas, och inte minst det Tibetanska buddhister som emigrerade från Tibet för mer än 500 år sen. Och som på denna plats skapade en själslig harmoni och tillhörighet med sin omgivning - naturen - som vi stackars andligt utfattiga västerlänningar hittills inte kommit i närheten av.

Låt oss ändra på det.