Kollektivtrafiken – en nyckel till tillgängligt och hållbart friluftsliv

Varje vecka rör sig miljontals människor runt om i Sverige med ett gemensamt mål: att ta sig ut i naturen. Det kan vara scoutläger, orienteringsträningar, helgvandringar eller vardagsmotion i närliggande skogsområden. Men alltför ofta är det svårt – eller rentav omöjligt – att ta sig dit med kollektivtrafiken. Det är inte hållbart. Varken för klimatet, folkhälsan eller framtidens friluftsliv.

För att vända utvecklingen krävs både politisk vilja och tekniska lösningar. Och på det området händer det faktiskt saker – just nu.

Från pendlare till friluftsresenärer

10 strålande bra förslag från idrotts- och friluftsrörelsen till kollektivtrafikens företrädare

När arbetspendlingen minskade efter pandemin söker kollektivtrafiken nya resenärer. Här finns en enorm potential: Sveriges organiserade frilufts- och idrottsrörelse består av miljontals aktiva människor i alla åldrar, från nybörjare till elit. Tänk om det vore lika naturligt att ta tåget till orienteringsträningen som till jobbet? Eller att skolklassen tog bussen till naturreservatet istället för att åka i bilar?

Svenskt Friluftsliv har därför tagit fram tio konkreta förslag för hur kollektivtrafiken kan bli mer friluftsvänlig. Bland annat föreslår man att kollektivtrafiken ska planeras även utifrån fritidsresor, att turtäthet och hållplatser anpassas till friluftsområden – och att det ska vara enkelt att ta med utrustning som tält, skidor eller t o m kajaker ombord.

Här är 10 strålande bra förslag från idrotts- och friluftsrörelsen till kollektivtrafikens företrädare:

1. Planera kollektivtrafiken utifrån fritidsaktiviteter. Ta tillsammans med frilufts- och idrottsrörelsen fram kunskapsunderlag om hur fritidsresandet i er region ser ut, inklusive variationerna mellan veckans dagar och årets månader. Säkerställ att även parasportens resmönster synliggörs med behov av tillgänglighet, färdtjänstsamverkan och assistans.
2. Sätt mål för hur marknadsandelen för fritidsresande ska öka. Prioritera fritidsresandet och anta tydliga mål i regionens trafikförsörjningsprogram för hur andelen fritidsresande ska öka. Sätt mål för 2030 och 2040 inklusive mätbara mål för tillgängligt fritidsresande för personer med funktionsnedsättning
3. Skippa app-kravet och välkomna ovana resenärer. För att locka den ovana resenären behöver det vara enkelt att förstå och betala biljetten ombord – utan att behöva ladda ner ännu en app. Detta är särskilt viktigt för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, äldre eller dem med språkbarriärer.
4. Namnge hållplatser efter idrottsplatser/friluftsplatser. Den som inte är van att ta bussen kan tycka att det är svårt att hitta rätt busshållplats. Om den heter likadant som idrottsplatsen eller friluftsområdet blir det enklare.
5. Välkomna idrotts- och friluftsmaterial. Duplantis stavhoppsstavar kanske får svårt att rymmas, men mycket annan utrustning för frilufts- och idrottsaktiviteter bör kunna tas med i kollektivtrafiken. Tänk även på de specifika behov som paraidrottare har med exempelvis rullstol, sit-ski eller andra hjälpmedel.
6. Samordna med cykel. Många friluftsområden ligger en bit ifrån en rimlig hållplats – till exempel svampskogen, badsjön eller föreningsstugan. Då behöver cykeln kunna tas med ombord på bussen och pendeltåget eller att det finns tillgång till cyklar och högkvalitativa cykelparkeringar vid hållplatsen.
7. Anpassa närtrafiken för idrotten och friluftslivet. Dit bussen eller tåget inte går finns det ofta anropsstyrd trafik eller närtrafik som behöver förbeställas. Öppna upp den även för fritidsresandet och gör den enklare att boka. Utöka närtrafiken med tillgängliga fordon och ledsagarservice så att alla kan använda den.
8. Släpp tidtabellerna tidigare så vi kan planera cuper och läger. När vi planerar evenemang görs det med lång framförhållning och då behöver busstidtabellen finnas på plats tidigare än någon månad i förväg som är standard i dag.
9. Utnyttja de stora evenemangen. Vid större idrottsevenemang är det särskilt olyckligt att behöva vara hänvisad till bilen – parkeringsplatserna blir fulla, trängseln stor och helhetsupplevelsen dålig. Här kan ett ökat kollektivtrafikresande vara med och skapa goda vanor.
10. Slutligen: Ta samtalet. Frilufts- och idrottsrörelsen är välorganiserad, lätt att hitta och vi är experter på var det finns outnyttjad potential till ökat kollektivt resande. Hör av er!

Naturkartans reseplanerare visar också vägen

Men det är inte bara politiken som behöver kliva fram. Även tekniken kan spela en avgörande roll för att göra naturen mer tillgänglig. Ett exempel är Naturkartans nya reseplanerare, som integrerar information om kollektivtrafik direkt i kartan. Med hjälp av verktyget kan användare enkelt se hur de kan ta sig till ett naturområde – med buss, pendeltåg eller spårvagn – direkt på kartan.

Reseplaneraren har utvecklats i samarbete mellan Outdoormap och Länsstyrelsen i Västerbotten, och är ett första steg mot att göra hållbart resande till naturen lika självklart som att kolla väderprognosen. Med rätt stöd kan denna lösning skalas upp nationellt och kopplas till fler databaser, resebolag och turismtjänster.

Ett mer inkluderande friluftsliv

Att förbättra tillgången till naturen med kollektivtrafik är inte bara en klimatfråga – det är en fråga om rättvisa och tillgänglighet. Alla har inte bil. Barn, unga, äldre, nyanlända, stadsbor – alla har rätt att få upptäcka och uppleva naturen. Men då måste vi göra det möjligt att ta sig dit.

Det är dags att kollektivtrafiken ses som en samhällskritisk infrastruktur för friluftslivet – lika viktig som leder, skyltar och vindskydd.

Slutsats: Vill vi ha ett friluftsliv för alla, så måste vi göra det enklare att ta sig ut – tillsammans.

Genom digitala verktyg som Naturkartans reseplanerare, och strategiska satsningar som de Svenskt Friluftsliv föreslår, kan vi göra verklig skillnad. Så att fler kan ta bussen till träningen, tåget till tältplatsen och spårvagnen till äventyret. Och därmed skapa ett mer hållbart, hälsosamt och tillgängligt Sverige.