Är analog navigering verkligen säkrare än digital?

Många djupt aktade organisationer som arbetar för och värnar om fjällsäkerhet menar att den traditionella kartan och kompassen är det säkraste sättet att navigera i fjällen. Alla andra sätt kan vara bra, men bör endast användas som komplement.

Är det verkligen så?! Jag är inte så säker...

Häromdagen deltog jag i ett webbinarium om fjällsäkerhet med Anders Aspholm, ordförande i Åre fjällsäkerhetsförening. Anders ägnade merparten av webbinariet åt att förmedla grunderna i det “säkerhetstänk vi alla behöver när vi ger oss ut i skog och mark”.

Anders Aspholm, eller “Appe” som han kallas, är en mycket meriterad fjällräddare, och arbetar även som säkerhetsansvarig på Skistar. Så när det kommer till fjällsäkerhet, så är Appe en kille som vet vad han talar om.

En bit in i dragningen tog Appe upp frågan om hur man navigerar “rätt” i fjällen. Och svaret framgick bl a av den bild som samtidigt visades:

“Att använda karta och kompass är fortfarande det säkraste sättet att hitta rätt i fjällen. Även om du håller dig till de markerade lederna kan det vara bra att följa med på kartan. Fjällterrängen är svårorienterad. Om dessutom sikten är dålig är kartan och kompassen det enda du kan lita på.”

Om... sikten är dålig är kartan och kompassen det enda du kan lita på.”

Muntligen var Appe noga med att tillägga att digitala hjälpmedel har sina fördelar, men endast bör användas som ev “komplement”, som han sa.

Är den fysiska kartan och kompassen verkligen det “säkraste sättet att hitta rätt i fjällen”?

Min första reaktion var tudelad: Är den fysiska kartan och kompassen verkligen det “säkraste sättet att hitta rätt i fjällen”? Är “kartan och kompassen det enda du kan lita på” när “sikten är dålig”? Och är det verkligen så att digitala hjälpmedel som mobila enheter med offline-karta och gps “endast” bör användas som “komplement”?

Märk väl; Appe är inte ensam om att anse detta. Texten (och bilden) är hämtad från Fjällsäkerhetrådets webbplats om hur man bör förbereda sig inför fjällturen, och speglar således först och främst Fjällsäkerhetsrådets åsikter. (Åre fjällsäkerhetsförening är ju förvisso en av de lokala fjällsäkerhetskommittéerna och fungerar som Fjällsäkerhetsrådets förlängda arm.)

Men även Svenska turistföreningens ståndpunkt för hur man ska navigera säkert i fjällen speglar Appe’s och Fjällsäkerhetsrådets uppfattning. STF skriver bl a:

“Utmed markerad led kan du gå på tur utan att ständigt titta på kartan eller använda kompassen. Men du ska ändå alltid ha karta och kompass med dig. Går du utanför markerade leder är kartan helt avgörande för att du ska kunna planera din färdväg, göra kloka vägval och orientera dig rätt.”

Till och med Lantmäteriet uppmanar allmänheten att “använda karta och kompass” som ett “säkrare och ett nödvändigt hjälpmedel på fjället”.

Lantmäteriet skriver:

“Även om många idag använder karta och positionsbestämning (GPS) är en papperskarta och kompass säkrare och ett nödvändigt hjälpmedel på fjället eller på andra platser med dålig satellitmottagning. Ha kartan framme och gärna kompassen till hands. Använd kartan och jämför med omgivningen, så att du tränar upp förmågan att orientera rätt, även om du följer markerade leder.”

De digitala enheterna ämnade för navigering med gps, etc, nämns ibland som ett potentiellt komplement.

Är det verkligen så? Att digitala enheterna ämnade för navigering med gps endast är ett komplement? Och inte tvärtom?

Frågan ställs öppet och ödmjukt, för jag hyser största respekt för den sakkunnighet som representanter för ovan nämnda organisationer besitter. Men jag tycker ändå frågan bör ställas, då väldigt många (inte minst Naturkartans mer erfarna medlemmar) är av en annan åsikt.

Så bara för att värna fjällsäkerheten, låt mig (i egenskap av medgrundare av Naturkartan) få dela med mig av mina och våra erfarenheter kring detta, utan att för den skull påstå eller ta ställning till något.

Så resonerar Naturkartan...

Huruvida navigering på fjället bör ske med digitala gps-enheter och/eller med fysisk karta och kompass, är enligt min mening helt avhängigt på kontexten; vad du brukar använda och känner dig trygg med, vilken erfarenhet du har av de olika sätten, vad du ska göra, med vem, var någonstans, hur länge osv.

Jag tror att de flesta är överens om att det bästa är att ta med - och använda - sig av båda alternativen (finns kanske fler). Vilket av alternativen som är det primära resp sekundära, är en sak för brukaren att ta ställning till, med hänsyn till kontexten.

En sak är tämligen säker; är du dålig på att navigera digitalt med gps, så är det inget bra sätt. Och vice versa; är du dålig på att använda traditionell karta och kompass, så är heller inte det något bra sätt. Bäst är om du bra på båda.

Behärskar du ingetdera av de två sätten, bör du inte bege dig ut i fjällen utan någon som kan.

Skälen till att inte använda digitala enheter för gps-navigering tåls att ifrågasättas

De skäl som ofta anges för att endast använda digital enheter med gps-navigering som ett komplement till den traditionella fysiska kartan och kompassen, är att den digitala enheten kan “balla ur” (sluta fungera); att batterierna kan dö och att det ofta saknas uppkoppling och/eller gps-signal.

Visst, i värsta fall kan det hända, men har man rätt utrustning är det inte särskilt troligt. Det finns många mycket robusta digitala enheter avsedda för gps-navigering m m. Garmins olika modeller är de kanske mest kända och använda. De smarta telefonerna av nyare modell är inte lika robusta med nästintill.

Förstnämnda har mycket långa batteritider och tål extremt mycket stryk och vatten. De mest robusta enheterna kan ligga på botten av en sjö i många timmar, och slängas från berg, utan att “balla ur”. De smarta telefonerna kan inte fullt ut mäta sig med dessa, men ligger hack i häl, åtminstone med rätt skydd.

Det finns olika kartunderlag med topografisk och detaljerad information med funktioner som zoom, mätstickor, etc. De topografiska kartorna (även metadata och relevant information) går att ladda ner till den mobila enheten vilket möjliggör navigering med gps helt utan uppkoppling - offline.

Vad gäller batteriladdning, så är dagens batteri-pack, mycket driftsäkra, förhållandevis lätta och har tillräckligt med kräm för många laddningar. Visst, är det -30 grader så försvinner mycket av effekten, men det går att kompensera med ytterligare batteri-pack. Jag har själv gått igenom den svenska fjällvärlden under flera veckor i sträng kyla, flera gånger, utan att ha några större problem med batterier eller laddning.

Appe tog även upp vikten av att veta var hjälptelefonerna finns, så att man kan slå larm när nöden kräver. På bilden i hans prestation kunde man läsa följande:

“Hjälptelefonerna finns i alla fjällstugor, med något enstaka undantag. Vilka framgår på respektive fjällstugas hemsida. Hjälptelefon finns även i en del av de rastskydd som finns utefter ledsystemet. Även på fjällkartan framgår vilka platser som har hjälptelefon.

Via telefonen får du direktkontakt med polisens sambandscentral och fjällräddningen. Via telefonen kan du larma om det hänt något. Det är bra att göra även om du blir försenad på din tur så att anhöriga inte blir oroliga. Polisen och räddningsledningen hjälper gärna till att föra information vidare. Det kanske innebär att fjällräddningen slipper rycka ut i onödan. Du kan och bör också använda telefonen för att informera och rådfråga.”

Idag har många digitala enheter inbyggd nödtelefon via satellituppkoppling, som dessutom delar din exakta position automatiskt när du behöver hjälp. Det funkar även med din smarta telefon om du har en iPhone 14 (eller senare modell).

Värt att nämna är att du med dessa enheter för satellitkommunikation även kan ladda ner dagsfärska väderprognoser, timme för timme, vilket är helt centralt för att du ska kunna planera och säkerställa din fortsatta färd över fjället, eller kanske ner i låglänt terräng.

Vad gäller dålig satellituppkoppling, som bl a Lantmäteriet angav som skäl till varför det är säkrare med traditionell karta och kompass, så har jag aldrig upplevt någon större brist på satellituppkoppling i fjällen, eller någon annanstans i Sveriges natur. Visst kan dåligt väder i troposfären (den nedersta delen av atmosfären) försämra satellitsignalen, men det brukar sällan vara något större problem. En del satellitenheter kan dessutom hämta signaler från flera GNSS:er (satellitbaserade navigations- och positionsbestämningssystemen) för för starkare signal och mer exakt positionering.

När det kommer till rekommendationen att använda traditionell fysisk karta och kompass som det primära och bästa / säkraste sättet för vägledning i fjällen, så upplever jag att man sällan eller aldrig nämner bristerna med detta sätt.

Brister med traditionell karta och kompass

Att använda traditionell karta och kompass för att navigera säkert, är svårt, ibland mycket svår, och är något som kräver mycket god färdighet. Detta gäller inte minst i dåligt väder, i synnerhet vintertid, när sikten är dålig. Är det snöstorm, med obefintlig sikt, vill jag påstå att det är nästintill omöjligt. I dessa situationer är en gps-navigator helt nödvändig för att du ska kunna ta dig framåt, kanske för att finna lämplig plats att söka skydd på.

Erfarna fjällvandrare / -farare förvarar sin karta i ett kartskydd fastknutet i jackan, byxan eller liknande, ungefär såsom vantar med säkerhetsrem fungerar, ämnade för att bl a alpinister inte ska tappa dem. Likväl har jag varit med om att människor förlorat sina kartor, oftast för att de har blåst bort, vilket är förödande om back-up saknas.

Traditionella kompasser kan även påverkas av närliggande digitala magnetiska enheter, vilket kan lura vandraren att röra sig i helt fel riktning i kritiska lägen.

Den tryckta traditionella fjällkartan går heller inte att zooma in eller ut på. Den har en fast skala, oftast 1:50 000. Vill man ha översiktskarta, så behöver man jobba med dubbla kartor, d v s även en karta med skala 1:100 000.

Summa sumarum

Vill du navigera fjällsäkert, så rekommenderar jag att du använder de sätt du kan bäst och känner dig tryggast med vid varje givet tillfälle. Bäst är att använda både traditionell karta och kompass, och digital enhet för gps-navigering. Och till sist: Öva öva öva öva på båda sätten.

// Signerat: Kristofer Björkman, medgrundare av Outdoormap / Naturkartan

----

Lite kuriosa är det här diskussionsforumet “Ny GPS eller Mobilen, hur tänker ni idag?” på Utsidan. Diskussionen är ju 1,5 år gammal. Men det finns många liknande i många andra forum.